Fjärdeplats i Prix Europa

Fjärdeplats i Prix Europa

Haus_des_Rundfunks_BerlinDen 24 oktober 2014 hedrades Klockrent – En Mycket Stor Konsert med en fjärdeplacering i Prix Europa i Berlin (The European Broadcasting Festival). Klockkonserten var den enda rena konserten som tävlade i klassen Radio Music.

Juryn, som bestod av samtliga producenter till de tjugo bidragen, arbetade i tre dagar med att lyssna på de 20 tävlande programmen i världens äldsta radiohus, Haus des Rundfunks i Berlin. Radio Music-juryn satt församlad på scenen i radiohusets stora konsertsal. Klockrent var det första programmet att spelas upp på onsdagmorgonen i tävlingsveckan i kategorin Radio Music (New ways of communicating music to audiences in the fields of classical, jazz, folk and world music).

Uppspelningen följdes först av en lång tystnad, så en innerlig applåd. Flera i juryn var påtagligt gripna av det de hört och fällde omdömen som ”excellent”, ”splendid” och ”divine”.

20141023_BC+ES_PrixEuropaLjudteknikern Björn Carlsson och producenten Eva Sjöstrand fick under Prix Europa-dagarna i Berlin ta emot mycket beröm för den unika konserten. Björn fick svara på många tekniska frågor från kolleger från hela Europa.

Den banbrytande tekniska lösningen med Klockrent sprider sig därmed över kontinenten. Men det största, det många stannar inför, är att resultatet av denna vilda idé blev till en så gripande konsert som kommer att leva länge.


Mer info om Prix Europa

 

 

 

Tekniskt något av det största Sveriges Radio gjort

Tekniskt något av det största Sveriges Radio gjort
I Prix Italia, som 2014 genomfördes för 66:e året, utses de bästa radio- och tv-inslagen från hela världen i en mängd olika kategorier. Speciella jury-grupper utser de bästa bidragen. Tävlingen Prix Italia har deltagare från över 90 public service- och privata bolag från fem kontinenter.

Klockrent som vann i Prix Italia 2014, är inte bara ett stort musikverk, det utvecklade även Sveriges Radios mobila sändningsteknik.
SR_Visby_130607– Jag tror aldrig vi hämtat hem 106 externa ljudströmmar på en gång – det är något av det största Sveriges Radio gjort. Visst har vi använt mickar och mixerboard och tagit emot många ljudströmmar utifrån, men aldrig som här – använt en massa frivilliga med smartphones av olika fabrikat och kvalitet som via en app hjälpt till att streama högkvalitativt ljud från kyrkklockor runtom på Gotland till en server och ett mixerbord på P4 Gotland, berättar Björn Carlsson, till vänster på bilden.

Två år behövdes
Det tog honom två år att sy ihop lösningen, som från början var ett tomt, blankt papper.
– Tiden behövdes nog. Tidigt insåg jag att smartphones kunde vara lösningen, men inte hur. Men med tiden har ju i stort alla en mobil och ljudkvaliten har blivit bättre, säger han.
Enligt kompositionen skulle Sveriges Radio sända från 106 kyrkklockor, och det fanns två HF-bilar på ön.
– Så egentligen var det bara 104 kyrkklockor som behövde sin tekniska lösning, säger Björn.

Solistkyrkor och övriga
Dessutom var kompositionen uppdelad på 13 solistkyrkor som hade bärande roller i stycket. De fick egna, stabilare överföringar, med bättre ljudkvalitet. Vid övriga 93 kyrkklockor runtom på Gotland blev frivilliga med smartphones, med varierade fabrikat och kvalitéer, lösningen.
– De hade vad de hade. Det viktiga var att det fanns 3G-täckning.

App förbättrade ljudkvalitén
Från början trodde Björn att SR skulle behöva ta fram en egen app för att streama ljudet, för att få bästa kvalitet, men appen visade sig redan finnas.
– Visst kändes det som ett riskprojekt och svajigt från början, men efter vi hade gjort första testet kändes det roligare. Alla frivilliga med smartphones fick ringa in kl. 11 en dag i april och skulle vara uppkopplade till kl. 13 för att vi skulle testa förbindelserna, Och när en efter en ringde in och jag satt vid kontrollbordet och det fungerade, då växte självförtroendet, säger Björn Carlsson.

Viktig kugge mot mobil sändningsteknik
Och på frågan vad musikprojektet bidragit tekniskt med Sveriges Radio, menar Björn att det var en viktig kugge i hjulet för att införa mobil sändningsteknik via 3G- och 4G-nät, som snart är Sveriges Radios verklighet.
– Vi fick testa att till det gick att överföra ljud via IP eller datanätverk, och att tekniken kunde vara tillförlitlig och bärande, säger Björn
Skillnaden mot den mobila sändningsteknik som nu håller på att testas och införas på Sveriges Radio är att tekniken vid Klockrent var enkelriktad, medan den moderna tekniken som Viprinet är dubbelriktad.

Och vad har Prix Italia betytt för Björn?
– Visst är det väldigt roligt, och man förstår via utmärkelsen att Klockrent var en unik händelse både vad gäller kompositions och genomförandet. Hela Gotland var en stor scen, med kyrkklockorna som instrument från norr till söder, och det var tack vare radion som den scenen kunde förmedlas, säger Björn.

 

– Suzanna Nilson, Radiotidningen

– Vi kläcker vilda och vackra idéer

– Vi kläcker vilda och vackra idéer

Eva Sjöstrands och professor Owe Ronströms idé om en klockkonsert var inte bara vild och vacker, den gav förstapris i Prix Italia i slutet av september 2014.

I Prix Italia, som 2014 genomförs för 66:e året, utses de bästa radio- och tv-inslagen från hela världen i en mängd olika kategorier. Speciella jury-grupper utser de bästa bidragen. Tävlingen Prix Italia har deltagare från över 90 public service- och privata bolag från fem kontinenter.
Klockrent var även ett forskningsprojekt, en radiokonsert i P2 från världens största scen, Gotland, en folkfest och ett tekniklyft för Sveriges Radio.
– Owe och jag känner varandra sedan länge, och vi har ett departement ihop där vi kläcker galna – inte tokiga – utan vilda, vackra och underbara idéer, som Klockrent. Vi vill försöka se till att det sker roliga saker på Gotland. Vi vill ha kul helt enkelt, säger Eva Sjöstrand.

Mimer gav uppslag till Klockrent
Kompisen Owe Ronström är etnolog och det var han som gjorde hästjobbet med att få med sig och instruera alla frivilliga gotlänningar som ställde upp med sina smartphones i Klockrent-projektet. Han har dessutom varit en av Eva Sjöstrands stående deltagare i radioprogrammet Mimer som sändes i P2 mellan 2006 och 2012 och utforskade hur olika begrepp och fenomen låter på musikens språk.

– Som längtan, sommar, frukt och grönt. När jag samtidigt jobbade på en bok om Gotlands medeltida kyrkor kom idén om klockkonserten till. Utvecklingsingenjören Björn Carlsson på P4 Gotland fick uppdraget att lösa tekniken. Och Owe startade ett forskningsprojekt i den vevan – vad som är det speciella med en ö-gemenskap.

20140925_PrixItalia1Liten plats får stor röst
Och Eva menar att Klockrent och Prix Italia visar att även en liten plats som Gotland kan ha en stor röst i världen. Och att priset gett henne mer självförtroende i att våga genomföra och sprida sina idéer.

– Det känns helt ofattbart att vi vann Prix Italia. Jag stirrar på statyetten just nu, och det känns ogreppbart. Tänk att sitta med en statyett som Dylan Tomas, Ingmar Bergman och Samuel Beckett också fått, säger hon, och betonar att det verkligen är ett gemensamt pris.

Allas vinst
Att det inte hade varit möjligt utan alla de 250 människor som ställde upp i projektet.

– Här gäller verkligen delad glädje är dubbel glädje, säger hon, och berättar att hon hört en av alla klockare, i Väskinde kyrka på öns landsbygd berätta i radio hur stolt hon är för priset.
– Det är inte särskilt hippt att vara klockare på landsbygden, och i Klockrent fick även de rum att höras. Det är häftigt, säger hon.

Det blev dödstyst
Dessutom betonar hon musikkompositionens storhet. Att det inte bara en massa bingelibång av kyrkklockor utan ett tematiskt och genomtänkt musikverk. Och Eva berättar om en ung journaliststudent som suttit med i juryn i Prix Italia som kom fram efter prisutdelningen. Han berättade hur jurymedlemmarnas axlar sjönk ned och att rummet hade blivit dödstyst när verket spelades upp för första gången.

– Det är inte bara skrivet för mossiga, gamla tanter som jag, utan griper tag i alla. Nu får vi hålla tummarna för Klockrent i Prix Europa om några veckor!

– Suzanna Nilsson, Radiotidningen

Fakta Klockrent
En orkester bestående av Gotlands alla 106 kyrkor och över 200 kyrkklockor spelade 8 juni 2013 ett unikt, nyskrivet verk av Karin Rehnqvist, Claes Holmgren och Owe Ronström. Klockornas klang sändes via appar i ett stort antal frivilliga mobiltelefoner över till en server på P4 Gotland i Visby som mixade samman ljuden till det verk som framfördes live i P2. Idén till konserten stod Eva Sjöstrand och Owe Ronström för. Björn Carlsson, utvecklingsingenjör på Sveriges Radio Gotland, planerade och rattade genomförandet.

Eva Sjöstrand är journalist, författare och radioproducent som 2013 genomförde ”Klockrent”. Eva har presenterat musik i P2 sedan 1999, gjort 101 program i serien ”Mimer i P2”, och är programröst för bland annat Lördagsmorgon i P2.

 

 

 

Prix Italia – prismotivering

Prix Italia – prismotivering

«Klockrent – A Very Large Concert» is the winning entry in the 2014 Prix Italia, in the Radio Music –  Composed Work category!

The motivation from the jury:

More than 200 church bells in function! The largest island of Sweden has been transformed into a live concert hall, allowing the radio listeners to hear all the bells of Gotland performing together. A musical, technological and social experience, exploring many possibilities of contemporary interactivity.

This piece combines the use of smartphones and apps to record and broadcast a pioneer initiative, a 3 movement concerto created by 3 composers. We highly appreciate the chosen instruments, because bells evoke traditions, memories and emotions shared throughout history.

The structure of the work mirrors both the community and the individual human being through big “tutti” sounds and a poetic central movement played on a single carillon. An incredible project that puts a classical radio station in the center of a national contemporary music experiment, increasing its image and popularity into the largest possible audience.

Klockrent – A Very Large Concert (Sveriges Radio, Sweden)

Direction: Eva Sjöstrand – Producing Organisation: Sveriges Radio

Composers: Karin Rehnqvist, Claes Holmgren, Owe Ronström

Technical Coordinator: Björn Carlsson

 

 

 

En vision av det eviga

En vision av det eviga

Eva Sjöstrand:

Att en liten plats kan ha en stor röst, det kändes här och just här igår, när kyrkklockorna ringde och varnade för fara, vi vet alla varför. Men frågan om de små platserna alls hörs, det är frågan för stunden här ikväll. Välkomna, jag heter Eva Sjöstrand, Sveriges Radio P2 och ska tillsammans med SRs tekniker Stephan Lövstrand och Hasse Wessman bjuda er på en unik ljudupplevelse, en klanglig komprimerad bild av Gotland, i den konsert vi ska spela upp här strax, när stora klockan i domkyrkan slagit halv nio.

Klockrent_juni14_5Det är ”En Mycket Stor Konsert”, Klockrent, som ska klinga. Den spelades på alla Gotlands kyrkklockor den 8 juni 2013, en varm och vindstilla dag i inledningen av förra sommaren. Det var en dag vi sett fram emot länge, och vi var många engagerade som hjälptes åt att förverkliga vad som från början var en vild och vacker idé påhittad av professorn, musikanten, etnologen Owe Ronström och av mig. Idén att låta komponera en konsert där varje kyrkklocka spelar som ett instrument i en orkester, med Gotland som världens största scen, med Fårö är den scenen sjutton och en halv mil lång och sju mil på bredaste stället.
Karin Rehnqvist, Owe Ronström och Claes Holmgren skapade tillsammans den 19 minuter långa konserten i tre satser.

Musikerna var öns alla klockare, var och en fick ett partitur som var skrivet efter en tidsaxel med ett exakt angivande av startpunkt när de skulle börja och sluta ringa. Och utanför varje kyrka stod minst en frivillig utrustad med en smartphone med en app, som förde över ljudet i 106 inkommande källor till servrar i radiohuset i Visby.
Vi var runt 300 personer som hjälptes åt med denna vilda konsertidé, var och en lika viktig, ett socialt samarbetsprojekt av stora mått!
I den första och den tredje satsen spelar alla klockor på ön, i mellansatsen spelar Claes Holmgren själv på de 42 klockorna här i klockspelet i Visby domkyrka. Idag tror jag få minns och vet hur det kan komma sig att domkyrkan alls har ett klockspel? Det är kul att kunna berätta under denna politikens vecka här i Almedalen att det var ett tidigt exempel på kultursponsring, en avskedsgåva bankdirektör Malte Wiman såg till att ge när Gotlands Bank skulle sluta sina dagar och gå upp i Svenska Handelsbanken. Och när klockspelet invigdes i oktober 1960 var tanken som formulerades att klockspelet
”vill och kan ge den jäktade, oroliga människan en vision av det eviga”.

Klockrent_29juni2014”En vision av det eviga”
är också vad vi vill ge med vår konsert, lämna plats för en stunds begrundan över vår plats och vår stund på jorden. Det är Hörsne kyrkklocka som börjar spela och konserten avslutas till sist av klockklangen från Ganthem. Vid ett tillfälle, mot slutet av konserten, klingar alla de nära 200 klockorna. Flera av dem är mycket gamla, från 1200-talet, åttahundra år.
Åttahundra år… Räknar man fem generationer på varje sekel är det 40 personer som står i raden mellan dagens klockare och den som ringde, som i Gerum kyrka, när klockan var ny. 40 personer, jag tror att om jag kunde vända mig om och se i min egen rad, att jag skulle hitta många likheter, jag tror vi liknar våra föregångare både utanpå och inuti och en sak har vi gemensamt, har ni tänkt på det, vi och dem – vi är alla fångar i vår egen tid.

I vår tid har vi, precis som de fyrtio före oss, att förvalta det tidigare generationer lämnat efter sig. Här på Gotland har man i snart tusen år lyssnat till klockornas klang, klockorna har kallat till glädje och fest och varnat för fara, ringt i sorg. I snart tusen år har gotlänningarna vårdat sina kyrkor. Alldeles oavsett om man tror eller ej tänker jag att man måste stanna inför storheten i detta: hundra medeltida kyrkor, var och en unik med egna konstskatter, hundra märkvärdiga byggnader som stått i snart tusen år.

Och jag tänker på vår egen tid: vad bygger vi? På hundra platser här på Gotland, vad bygger vi som har den konstnärliga kvalitén och som står i tusen år?
Vi vet alla att svaret är: ingenting.

 

I vår tid bygger vi inte på hundra platser på en ö som Gotland, inte ens på hundra platser i Sverige. I vår tid är Sverige det land i EU där urbaniseringen går snabbast. Där storstadsregionerna växer, medan glesbygden avfolkas, och inte bara glesbygden, också landsorten, också de små och mellanstora städerna. Snart har Sverige stängt.
Gotland är inget undantag. Under några få sommarveckor, särskilt under den Almedalsvecka som inletts idag, då kan man få ett annat intryck. Men när hösten tar vid går inte längre några bussar till Fårö eller längst ned till Sundre i söder. När kvällarna blir mörka lyser det inte längre i de stora husen, bara i några av de små.

Igår ringde klockorna för fara och, som alltid, för alla människors lika värde. Idag ringer de också för alla platsers lika värde. Men det krävs mod att tänka sakers tillstånd annorlunda, mod och vilda viljor. Minns att all handling börjar i människans tanke. Som Klockrent, hela konsertprojektet började som en vild och vidlyftig tanke och blev med mångas hjälp till verklighet. Det är något att begrunda under konserten. Den varar i 19 minuter och det blir sedan trumpetaren Magnus Appelholm som får sätta punkt med att från tornet spela Svante Petterssons vackra Gotländsk sommarnatt. Det ska han göra på Ernie Englunds trumpet, en klenod från 1948. Stanna här en stund sedan så får vi tillfälle till eftersnack.

Nu inväntar vi halvslaget, varsågod att öppna era sinnen, och låt er omslutas av en klang av Gotland.

 

Surroundkonsert: Klockrent i Visby juni 2014

Surroundkonsert: Klockrent i Visby juni 2014

Klockrent_juni14_1Det blev en fantastisk kväll när vi spelade upp ”En mycket stor konsert” av Karin Rehnqvist, Claes Holmgren och Owe Ronström vid Visby Domkyrka, den konsert som spelats på Gotlands alla kyrkklockor sommaren före, den 8 juni 2013.

Det regnade på Gotland den helgen. På lördagskvällen den 28 juni manifesterade Visby Domkyrka med klockringning mot nazisternas förfärliga tal i Almedalen. Då regnade det ymnigt. Det hade anordnats en motmanifestation för mångfald i Östergravar, precis utanför muren (vid murraset nära Österport). Jag var där och såg folk trycka under paraplyer i kyla och blåst.

Klockrent_juni14_4När den klockringningen startade hördes den inte ut i Östergravar för vinden låg på åt fel håll! Jag gick in genom muren vid Dalmansporten och på Kyrkberget ovanför Visby domkyrka mötte jag en nyss landad fallskärmshoppare som hoppat och deltagit i manifestationen, Dag Svensson, tidigare medarbetare vid SR Gotland! Som syns på hans flagga hoppade han för mångfald.
Så förutsättningarna för söndagen var inte de bästa. Det regnade hela morgonen och långt in på eftermiddagen, men vid 17-tiden höll det äntligen upp och så småningom avtog blåsten och det blev vindstilla. Så när vi kom till kyrkan vid 18.30 hade regnet tack och lov upphört, gatstenarna var torra, himlen ännu grå. Teknikerna Stephan Lövstrand och Hasse Wessman hade börjat rigga och Magnus Appelholm kom med sin klenod, Ernie Englunds trumpet från 1948, som Magnus fått av Ernie men inte spelat på offentligt sedan Ernies begravning.

 

Klockrent_juni14_2Owe och jag hjälptes åt att placera ut de tre koner regionen lånat ut, för att hindra trafiken.

De stod invid församlingshuset och var rejält tunga. Men eftersom det pågår en renovering av domkyrkan letade jag runt och hittade en skottkärra bakom ett stängsel. Den lyckades vi prångla ut och använda för att köra ut konerna. Departementsråden Ronström och Sjöstrand enades om att detta att köra koner i lånad skottkärra hamnar under sällsamma upplevelser av arten: ”Vad man får vara med om…!”

När vi fraktade den sista mötte vi biskop Sven Bernhard Fasth som livligt hejade på oss. Han var tyvärr själv på väg till fastlandet – han stod och väntade med sitt bagage invid kyrkan – så han skulle inte kunna närvara under kvällen, men han önskade oss all lycka och gratulerade oss till evenemanget.

 

Redan före åtta började människor samlas på kyrkogården. Strax efter klockan åtta gick Owe och Henrik Wallenius runt och placerade ut konerna för att hejda trafiken medan jag gjorde soundcheck. Vi hade kommit överens om att jag skulle stå på en av Gotlandsmusiken lånad pult en bit upp i backen med ryggen mot kyrkberget och trappan, så att den församlade publiken skulle stå nedanför, omgärdade av de fem högtalarna och i blickfånget få den oerhört vackra vyn: grönskan, klintkanten, trappan, det medeltida huset ”Johan Målares hus” intill.

Klockrent_juni14_3På utsatt tid 20.20 hälsade jag välkommen och berättade hur det hela skulle gå till, och höll ett kort tal som jag klistrar in nedan. Då hade det samlats en skara som jag uppskattar till mellan två- och trehundra personer. Jag pratade i sju minuter, så fick vi en liten stund att samla oss i tystnad innan stora klockan i Domkyrkan slog halv nio, startsignal för Stephan och Hasse att spela konserten.
Magiskt är ett slitet ord men detta var magiskt. Att stå där i församlingen i tystnad och lyssna, medan svalorna svirrade ovanför oss, var högtidligt, andaktsfullt, gripande. Några blundade, helt inne i musiken, några lät tårar trilla på kinderna.

 

När det nästan var över gick Magnus Appelholm halvvägs upp i trappan. När klangen från den sista klockan i konserten, i Ganthem ebbat ut spelade han Svante Petterssons vackra melodi ”Gotländsk sommarnatt”. Efter den kom en varm, innerlig applåd. Också människorna i husen intill som slagit upp sina fönster applåderade. På kyrkbacken tackade sedan många för den fina stunden, och Henrik och Owe skyndade sig att hämta in konerna igen (några taxichaufförer hade förstås inte kunnat respektera körförbudet utan kom körande i konserten, men det fick vi ha överseende med).

Ja, sedan var det hela över.

 

Efter konserten har jag gjort mig många funderingar om det hela:

– att vi alls lyckades samla nära 300 människor i den intensiva Almedalsveckan …
– att folk vågade sig in från landsbygden trots att det regnade hela eftermiddagen …

Jag har fått ta emot mycket uppskattning för talet, för konserten, hela arrangemanget.
Kanske bäst uttryckt av en av öns stora kulturbärare, Wiveka Schwartz, grundare av Medeltidsveckan. Wiveka kom där i sällskap med en god vän till oss som just mist sin man. De stod där, de båda kvinnorna, hand i hand. Vi möttes häromdagen vid begravningen och då återkom Wiveka gång på gång till hur starkt tillfället varit där på kyrkogården, när vi stod där omgivna av våra samtida och av klockorna som gav oss, som jag sa: ”en vision av det eviga”.

Text: Eva Sjöstrand

Läs hela talet här

Gotland redo för jättekonsert

Gotland redo för jättekonsert

Om: En Mycket Stor Konsert i Östnytt, SVT
sändes 7 juni 2013

 

 

 

Klockofon-appen

Klockofon-appen

keyboard_a-j_z-mProvspela på några av Gotlands kyrkklockor och skapa din egen Klockrent-konsert.

HÄR LÅTER DET   ›

Play two octaves with the true sound from the church bells of Gotland.

(unfortunately not functioning in Firefox browsers)

Änglar Drakar

Änglar Drakar

Parallellt med konsertprojektet pågår arbetet med en ny beskrivning av Gotlands medeltida kyrkor. Svensk bokformgivnings nestor, Christer Jonson, har tagit initiativ till en ny skildring. Författaren och radioproducenten Eva Sjöstrand skriver, Christer Jonson fotograferar själv tillsammans med fotografen Bengt af Geijerstam.

Bokens omfång blir 700 sidor, format 140 x 165 mm. ”Änglar Drakar” ges ut av Gotlands Museums förlag hösten 2013. Planer finns på en framtida engelsk utgåva.

Layout 1

 

Klinga klocka!

Norrlanda_kyrka2Norrlanda kyrka (klocka från 1200-talet)

Lyssna ›

 

 

 

Ganthem_kyrka2Ganthem kyrka

Lyssna

 

 

 

Gerum_kyrka2Gerum kyrka 

Lyssna