Surroundkonsert: Klockrent i Visby juni 2014

Surroundkonsert: Klockrent i Visby juni 2014

Klockrent_juni14_1Det blev en fantastisk kväll när vi spelade upp ”En mycket stor konsert” av Karin Rehnqvist, Claes Holmgren och Owe Ronström vid Visby Domkyrka, den konsert som spelats på Gotlands alla kyrkklockor sommaren före, den 8 juni 2013.

Det regnade på Gotland den helgen. På lördagskvällen den 28 juni manifesterade Visby Domkyrka med klockringning mot nazisternas förfärliga tal i Almedalen. Då regnade det ymnigt. Det hade anordnats en motmanifestation för mångfald i Östergravar, precis utanför muren (vid murraset nära Österport). Jag var där och såg folk trycka under paraplyer i kyla och blåst.

Klockrent_juni14_4När den klockringningen startade hördes den inte ut i Östergravar för vinden låg på åt fel håll! Jag gick in genom muren vid Dalmansporten och på Kyrkberget ovanför Visby domkyrka mötte jag en nyss landad fallskärmshoppare som hoppat och deltagit i manifestationen, Dag Svensson, tidigare medarbetare vid SR Gotland! Som syns på hans flagga hoppade han för mångfald.
Så förutsättningarna för söndagen var inte de bästa. Det regnade hela morgonen och långt in på eftermiddagen, men vid 17-tiden höll det äntligen upp och så småningom avtog blåsten och det blev vindstilla. Så när vi kom till kyrkan vid 18.30 hade regnet tack och lov upphört, gatstenarna var torra, himlen ännu grå. Teknikerna Stephan Lövstrand och Hasse Wessman hade börjat rigga och Magnus Appelholm kom med sin klenod, Ernie Englunds trumpet från 1948, som Magnus fått av Ernie men inte spelat på offentligt sedan Ernies begravning.

 

Klockrent_juni14_2Owe och jag hjälptes åt att placera ut de tre koner regionen lånat ut, för att hindra trafiken.

De stod invid församlingshuset och var rejält tunga. Men eftersom det pågår en renovering av domkyrkan letade jag runt och hittade en skottkärra bakom ett stängsel. Den lyckades vi prångla ut och använda för att köra ut konerna. Departementsråden Ronström och Sjöstrand enades om att detta att köra koner i lånad skottkärra hamnar under sällsamma upplevelser av arten: ”Vad man får vara med om…!”

När vi fraktade den sista mötte vi biskop Sven Bernhard Fasth som livligt hejade på oss. Han var tyvärr själv på väg till fastlandet – han stod och väntade med sitt bagage invid kyrkan – så han skulle inte kunna närvara under kvällen, men han önskade oss all lycka och gratulerade oss till evenemanget.

 

Redan före åtta började människor samlas på kyrkogården. Strax efter klockan åtta gick Owe och Henrik Wallenius runt och placerade ut konerna för att hejda trafiken medan jag gjorde soundcheck. Vi hade kommit överens om att jag skulle stå på en av Gotlandsmusiken lånad pult en bit upp i backen med ryggen mot kyrkberget och trappan, så att den församlade publiken skulle stå nedanför, omgärdade av de fem högtalarna och i blickfånget få den oerhört vackra vyn: grönskan, klintkanten, trappan, det medeltida huset ”Johan Målares hus” intill.

Klockrent_juni14_3På utsatt tid 20.20 hälsade jag välkommen och berättade hur det hela skulle gå till, och höll ett kort tal som jag klistrar in nedan. Då hade det samlats en skara som jag uppskattar till mellan två- och trehundra personer. Jag pratade i sju minuter, så fick vi en liten stund att samla oss i tystnad innan stora klockan i Domkyrkan slog halv nio, startsignal för Stephan och Hasse att spela konserten.
Magiskt är ett slitet ord men detta var magiskt. Att stå där i församlingen i tystnad och lyssna, medan svalorna svirrade ovanför oss, var högtidligt, andaktsfullt, gripande. Några blundade, helt inne i musiken, några lät tårar trilla på kinderna.

 

När det nästan var över gick Magnus Appelholm halvvägs upp i trappan. När klangen från den sista klockan i konserten, i Ganthem ebbat ut spelade han Svante Petterssons vackra melodi ”Gotländsk sommarnatt”. Efter den kom en varm, innerlig applåd. Också människorna i husen intill som slagit upp sina fönster applåderade. På kyrkbacken tackade sedan många för den fina stunden, och Henrik och Owe skyndade sig att hämta in konerna igen (några taxichaufförer hade förstås inte kunnat respektera körförbudet utan kom körande i konserten, men det fick vi ha överseende med).

Ja, sedan var det hela över.

 

Efter konserten har jag gjort mig många funderingar om det hela:

– att vi alls lyckades samla nära 300 människor i den intensiva Almedalsveckan …
– att folk vågade sig in från landsbygden trots att det regnade hela eftermiddagen …

Jag har fått ta emot mycket uppskattning för talet, för konserten, hela arrangemanget.
Kanske bäst uttryckt av en av öns stora kulturbärare, Wiveka Schwartz, grundare av Medeltidsveckan. Wiveka kom där i sällskap med en god vän till oss som just mist sin man. De stod där, de båda kvinnorna, hand i hand. Vi möttes häromdagen vid begravningen och då återkom Wiveka gång på gång till hur starkt tillfället varit där på kyrkogården, när vi stod där omgivna av våra samtida och av klockorna som gav oss, som jag sa: ”en vision av det eviga”.

Text: Eva Sjöstrand

Läs hela talet här